London, Jack: The Iron Heel
I bokens första del möter Avis, författaren till manuskripten, socialisten Ernest Everhard på en middag hemma hos sin far. Han talar eldigt om socialismen och är stenhård mot det rådande samhället och dess lakejer. Hon, själv herrskapsfröken, dotter till en fysik-professor, tar som så många av borgarna instinktivt avstånd från det Ernest säger. Men hon dras också till honom. Genom Ernest berättelser och debatter, samt egna efterforskningar, tas hon (och läsaren) på en resa genom det kapitalistiska samhället. Fattigdomen, utsugningen, orättvisan ställs mot kapitalisternas överflöd. Arbetarnas armod utgör grunden för och ställs mot kapitalisternas rikedomar. Och kyrkan, domstolarna, milisen, tidningarna och universiteten är herrskarklassens idoga tjänare. Detta visas, snyggt och rakt på sak, genom statistik och nedslag i personliga människoöden. Aktuellt i början av 1900-talet, aktullt i början av 2000-talet.
Avis och hennes far vinns till socialismen och, i det allt hårdare samhällsklimatet, möts de av sina klasskamraters vrede. Genom trix och tjuvspel får fadern, efter att först ha varnats, snart sparken och blir sedan fråntagen både besparningar och bostad. Men de har hittat något att slåss för. Och Avis har funnit kärleken. Hon och Ernest gifter sig och kombinerar passionen för socialismen med passionen för varandra.
Samtidigt hårdnar klasskampen. Bönderna mister sin jord, småborgarna konkurreras ut. Strejkerna blir fler och allt fler arbetare dras mot socialismen. Snabbt ökar de socialistiska rösterna i valet och en framtid med en demokratiskt segrande socialism ter sig snar. Världskriget, mellan USA och Tyskland, stoppas av massiva generalstrejker i båda länderna. Revolutioner följs av rådsrepubliker i nästan hela Europa. Fruktansvärd repression möter de proletära resningarna i Japan, Mexiko och Kanada. Socialisterna vinner sin första stora valseger i USA men samtidigt stängs den demokratisk vägen. Oligarkerna, de stora kapitalisterna, krossar den lilla demokrati som återstår. Ett bondeuppror (bland de expropierade) bryter ut och krossas brutalt. Socialisterna förföljs, ett passsystem införs, armén används regelbundet och massivt mot den egna befolkningen. Upprorsförsöken stöds av de rådsrepublikerna i Europa, misslyckas och leder till också deras fall. I denna världs blir huvudpersonerna underjordiska kämpar i ett välorganiserat socialistisk nätverk. Och i denna miljö är manuskripten skrivna.
Monopolkapitalisternas välde, 'The Iron Heel' blir dock inte kort. Genom att ge arbetarna i nyckelindustrierna bättre arbetsförhållanden och höga löner skapas ett mellanskikt av till samhället lojala arbetare. Detta i kombination med ständig strider och hård repression gör att det dröjer tre århundranden innan arbetarna äntligen kastar kapitalismen över ända och skapar 'The Brotherhood of Man'.
Övrigt
Det är slående hur riktigt Jack London prickat in en hel del för honom framtida fenomen. Många av de tidiga händelerna har motsvarigheter i vår historia: de stenhårda klassstriderna i USA under århundradets början, de revolutionära resningarna i Europa, fascismens uppgång och välfärdskompromisser riktade mot nyckelsektorer (eller regioner) som en väg bort från revolutionen för att nämna några.
I bokens sista kapitel, som behandlar Chicago kommunen, kommer socialisternas, och författarens egna, inneboende rädsla för det spontana, av dem okontrollerade upproret upp till ytan. I detta kapitel manipulerar oligarkerna fram en resning i Chicago. Staten ger sken av svaghet för att locka massorna till revolt och för att sedan kunna krossa den med våld. Socialisterna ser detta men kan inte stoppa upproret som mycket riktigt dränks i blod i ett Science Ficiton Asturien. Ensamt reser sig Chicago och är dömt till att falla. Hela denna händelsekedja känns som en av bokens minst trovärdiga.
Wikipedia har en ganska utförlig beskrivning av boken och händelserna i den.
Boken finns tillgänglig gratis online på engelska på Gutenberg-projektet. Och på svenska på Marxistiskt arkiv.
Den finns också inläst som ljudbok på librivox
Citat från boken
You have failed in your management of society, and your management is to be taken away from you. A million and a half of the men of the working class say that they are going to get the rest of the working class to join with them and take the management away from you. This is the revolution, my masters. Stop it if you can.
--
I have called your class stupid when outside the realm of business. You, sir, have brilliantly exemplified my statement.
--
Den med ord besegrade kapitalisen talar klarspråk:
"Believe me, the situation is serious. That bear reached out his paws tonight to crush us. He has said there are a million and a half of revolutionists in the United States. That is a fact. He has said that it is their intention to take away from us our governments, our palaces, and all our purpled ease. That, also, is a fact. A change, a great change, is coming in society; but, haply, it may not be the change the bear anticipates. The bear has said that he will crush us. What if we crush the bear?"
The throat-rumble arose in the great room, and man nodded to man with indorsement and certitude. Their faces were set hard. They were fighters, that was certain.
"But not by buzzing will we crush the bear," Mr. Wickson went on coldly and dispassionately. "We will hunt the bear. We will not reply to the bear in words. Our reply shall be couched in terms of lead. We are in power. Nobody will deny it. By virtue of that power we shall remain in power."
He turned suddenly upon Ernest. The moment was dramatic.
"This, then, is our answer. We have no words to waste on you. When you reach out your vaunted strong hands for our palaces and purpled ease, we will show you what strength is. In roar of shell and shrapnel and in whine of machine-guns will our answer be couched.* We will grind you revolutionists down under our heel, and we shall walk upon your faces. The world is ours, we are its lords, and ours it shall remain. As for the host of labor, it has been in the dirt since history began, and I read history aright. And in the dirt it shall remain so long as I and mine and those that come after us have the power. There is the word. It is the king of words—Power. Not God, not Mammon, but Power. Pour it over your tongue till it tingles with it. Power."
"I am answered," Ernest said quietly. "It is the only answer that could be given. Power. It is what we of the working class preach. We know, and well we know by bitter experience, that no appeal for the right, for justice, for humanity, can ever touch you. Your hearts are hard as your heels with which you tread upon the faces of the poor. So we have preached power.
