London, Jack: Burning Daylight

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
BurningDaylight.jpg
En roman, tillika en kritik av det kapitalistiska samhället, av Jack London. På svenska heter den Kungen av Klondike. Boken utspelar sig runt sekelskiftet 1900. Huvudpersonen - Burning Daylight - är den stenhårda, urstarka, uthålliga äventyraren i Alaska. Han varvar guldletning, jakt och utdragna hundslädsturer i is-kylan med kortspel och supande tillsammans med andra äventyrare. Tjänar pengar men förlorar dem igen. Han är respekterad av de flesta - för sin styrka, rättskänsla och rakhet.

En dag dras han in i vad som kommer att bli en av de stora guldruschena i Alaska. Han känner på sig vad som väntar och börjar investera det han har i mark och mat i området, han anställer till och med arbetskraft och låter bygga hus. Och när guldruschen verkligen kommer, och med den alla guldletarna, är hans hus, matförråd och mark i princip värda sin vikt i guld. På en kort tid blir Burning Daylight mångmiljonär.

Efter en tid lämnar han Alaska och drar ner till USA och San Fransico. Myten om honom har hunnit före och han uppvaktas av tidningar och kapitalister. Han blir nästan blåst av några spekulanter (men tar tillbaka sina pengarna genom att hota att slå ihjäl dem). Han inser att vi lever i ett samhälle där framgång mäts i förmågan att exploatera andra. Kapitalisterna plundrar arbetarna, och arbetarna låter sig plundras. Burning Daylight har pengar och han tänker inte låta sig plundras. Men samtidigt avskyr han sina kapitalistiska klasskamrater. Med liv och lust kastar han sig in i spekulations-svängen. Genom att spekulera med kapital anser han att han plundrar och blåser plundrarna. Det går rätt bra för honom, hans rikedommar växer.

Men så en dag blir han förälskad i sin stenograf - Dede. De tar långa ridturer i naturen runt San Fransisco. Men hon vill inte gifta sig med honom, istället kritiserar hon hans sätt att leva. Att tjäna pengar utan att producera något. Hennes kritik får honom att ge sig i kast med att utveckla Oakland, att skapa en hel stad. Han köper mark, bygger infrastruktur, tar över tidningar och så vidare. Och folk börjar flytta in från San Fransico (som ligger på andra sidan vattnet) till det billigare och nu tillgängliga Oakland. Värdet på hans tillgångar växer, han spekulerar produktivt. Men nu tvingas han själv, istället för att spela på marknaden, ständigt värja sig mot dess härjningar. Livet som kapitalist sliter på honom, Dede vill fortfarande inte gifta sig med honom och när han, den urstarke äventyraren, förlorar en armbrytningstävling kommer han fram till att han lever ett liv han inte kan med. Han köper en gård på landet, och slutar försvara sig mot banker och finanskapitalister. Han låter sitt företagsimperium krascha. Istället friar han till Dede. Historien slutar med att de lever nära naturen och på sitt eget arbete ute på gården.

Övrigt

Boken i sin helhet finns online på Project Gutenberg.

Boken finns inläst som ljudbok och är gratis tillgänglig på librivox.

Berättelsen har filmatiserats en uppsjö gånger.

Entreprenören Francis Marion Smiths liv ska ha legat till grund för delar av berättelsen.

Utdrag från boken

The more Daylight played the game, the clearer the situation grew. Despite the fact that every robber was keen to rob every other robber, the band was well organized. It practically controlled the political machinery of society, from the ward politician up to the Senate of the United States. It passed laws that gave it privilege to rob. It enforced these laws by means of the police, the marshals, the militia and regular army, and the courts. And it was a snap. A superman's chiefest danger was his fellow-superman. The great stupid mass of the people did not count. They were constituted of such inferior clay that the veriest chicanery fooled them. The superman manipulated the strings, and when robbery of the workers became too slow or monotonous, they turned loose and robbed one another.


--


This was a fine adjustment, for by working hammer-and-tongs through a twelve-hour day, after freight had been deducted from the selling price of the wood in Los Angeles, the wood-chopper received one dollar and sixty cents. Jones had thought to get ahead of the game by turning his wood into charcoal. His estimates were satisfactory. But the railroad also made estimates. It issued a rate of forty-two dollars a car on charcoal. At the end of three months, Jones went over his figures, and found that he was still making one dollar and sixty cents a day.

"So I quit," Jones concluded. "I went hobbling for a year, and I got back at the railroads. Leaving out the little things, I came across the Sierras in the summer and touched a match to the snow-sheds. They only had a little thirty-thousand-dollar fire. I guess that squared up all balances due on Petacha."

"Son, ain't you afraid to be turning loose such information?" Daylight gravely demanded.

"Not on your life," quoth Jones. "They can't prove it. You could say I said so, and I could say I didn't say so, and a hell of a lot that evidence would amount to with a jury."

Daylight went into his office and meditated awhile. That was it: all the traffic would bear. From top to bottom, that was the rule of the game; and what kept the game going was the fact that a sucker was born every minute. If a Jones were born every minute, the game wouldn't last very long. Lucky for the players that the workers weren't Joneses.


--


"Doing good with your money! It's like slapping God in the face, as much as to tell him that he don't know how to run his world and that you'll be much obliged if he'll stand out of the way and give you a chance. Thinking about God doesn't keep me sitting up nights, so I've got another way of looking at it. Ain't it funny, to go around with brass knuckles and a big club breaking folks' heads and taking their money away from them until I've got a pile, and then, repenting of my ways, going around and bandaging up the heads the other robbers are breaking? I leave it to you. That's what doing good with money amounts to. Every once in a while some robber turns soft-hearted and takes to driving an ambulance. That's what Carnegie did. He smashed heads in pitched battles at Homestead, regular wholesale head-breaker he was, held up the suckers for a few hundred million, and now he goes around dribbling it back to them. Funny? I leave it to you."