Kropotkin, Peter: En anarkists minnen

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Kropotkin peter-en anarkists minnen.jpg

En anarkists minnen är Peter Kropotkins memoarer, framförallt om tiden i Ryssland. Peter föddes i en förnäm adelsfamilj med fina anor. Fadern ägde stor villa i Moskvas adelskvarter och stora lantegendomar. Modern dog tidigt och farsan var en känslokall adelsdespot. Detta bidrog till att Peter kom sin faders själar (de livegna) nära. Det var de som stod för värmen och mänskligheten för bröderna Kropotkin. Den bror som stod Peter närmast var Alexander och de utvecklade en djup vänskap som varade livet ut.

Den unge Kropotkin var under sin skolgång en ganska upprorisk pojk men samtidigt en av de främsta studenterna. När han kommer upp i tonåren sätts han i landets högst ansedda militärskola, pagekåren. Den som gått den kommer per automatik göra sig en duktig karriär inom militären och statsmaskineriet. I pagekåren ingår det att vakta och uppvakta tsaren vid stora tillställningar och hovspektakel. Dessutom är Peter årskullens bäste och blir därmed tsarens personlige page (uppassare och livakt, typ). Under den här perioden finns och växer det starka liberalt färgade reform/revolutionsströmingar i landet och Alexander II börjar göra lättnader i självhärskardömmet. Peter dras själv med och dyrkar i princip tsaren efter avskaffandet av livegendommen (åtminstone på pappret). På pagekåren sätter sig Peter mfl upp mot den institutionaliserade penalismen och utbildningens stelhet. Och lyckas till stordel.

Peter är helt ointresserad av att bli militär. Han vill forska och arbeta med att utveckla samhället i en bättre riktning. Det blir tillslut så att han, 20 år gammal, mot allas vilja hamnar i Sibirien (Rysslands senaste erövring och avdumpningsplats för uppstudsigt folk) där han fullt ut hänger sig åt reformarbetet. En rättvisare och bättre förvaltning skall byggas upp. Inget genomförs dock och reformisterna motarbetas. Han stöter under tiden på, för honom nya, revolutionära ideer från de deporterade... Peter fördjupar sig i geografin och deltar på expeditioner i det stora outforskade Sibirien. Tillslut hoppar han av och tar sig tillbaks till Moskva och lyckas ta sig in på universitetet. Han blir sekreterare för Rysslands Geografiska Sällskap vilket är droppen som får hans konservativa far att göra honom arvslös.

Han stormtrivs på universitetet och företar sig forskningsresor till Finland för att utforska landets geografi - hur de glaciära perioderna format landet och övriga Asien. Tillsammans med hans tidigare resor i Sibirien och djuplodande forskning kommer han så småningom fram till att de dåvarande kartorna över Asiens bergsmassiv är helt felaktiga och inte bygger på något annat än dåliga antaganden.

Under den här perioden, det tidiga 1870-talet, odlar han även sina revolutionära ideer. Han reser till Schweiz och ansluter sig till Internationalen. Men där är för mycket politik och höga herrar som mest vill utnyttja de arbetande och förtrampade massorna för sina egna ändamål (en byggnadsarbetarstrejk motarbetas av högdjuren eftersom det skulle missgynna advokat, monsieur A´s, möjligheter att göra politisk karriär). Peter söker sig istället upp i Jurabergen för att hänga med de anarkistiska urmakarna. Han tar sig åter hem till Ryssland där han kastar sig in i den Nihlistiska rörelsen genom Tjajkovskijkretsen. Han sprider propaganda för självhärskardömmets fall och arbetare och bönders revolution. Man organiserar hemliga självstudiecirklar och propagandagrupper på fabrikerna och i byarna. Han åker så klart fast när tsaren sätter ner stålklacken. Han sätts i Peter-Paulfästningen där han bryts ner ganska duktigt men lyckas så småningom med hjälp av sina kamrater rymma från ett sjukhus och flyr landet via Sverige.

Sedan tar en period av arbete för anarkismen i Europa vid. Reser runt i Centraleuropa och agiterar. Han startar tidskriften Le Révolte och blir utvisad ur Schweiz när Alexander III dödas. Hamnar i England där han börjar försörja sig genom att skriva för den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature och tidningen The Times. Bor också i Frankrike där han aktivt på plats stöder strejkande gruvarbetare. Blir därför arresterad och satt i fängelse efter en farsartad rättegång (domare och åklagade fick bla medalj av ryska staten för bragden). Trots att fängelset är för fint folk åker han på bla malaria. Efter frisläppandet bär det av till England igen.

Under första världskriget börjar gubben gagga ur. Det gamla ärvda tyskhatet får honom att stödja masslakten av arbetare och bönder på imperialismens/nationalismens altare. Han stödjer de allierades insatser och hejar på de ryska trupperna. Stora delar av den anarkistiska rörelsen bryter med honom. När februarirevolutionen bryter ut hemma i Ryssland flyttar han hem. Här återhämtar han lite genom att ägna slutet av sitt liv åt kritik av bolsjevikernas kontrarevolution.

Utdrag ur boken

Mina år i Sibirien lärde mig många läxor som jag knappast skulle lärt mig annorstädes. Jag insåg snart hur absolut omöjligt det var att göra någon verklig nytta för folkets stora massa genom förmedling av förvaltningsapparaten. från denna illusion var jag för all framtid botad. Sedan började jag förstå inte bara människorna och den mäsnkliga karaktären utan också de innersta drivfjädrarna till det mänskliga samhällslivet. De okända massornas konstruktiva arbete, som så sällan får något omnämnande i böcker, och betydelsen av detta konstruktiva arbete vid utbyggnaden av de olika samhällsformerna framstod med full skärpa för mina ögon.