Fridegård, Jan: Lars Hård

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Fridegard-lars hard.jpg
Jan Fridegård har i Lars Hård skrivit en bok som handlar om livet som arbetargrabb under början av 1900-talet. Och under början av 2000-talet. Lars Hård är huvudpersonen i knappa 25års åldern som dragit från statarhemmet till stan, knogat på fabrik, levt glada livet, träffat flickor och "misslyckats". Tillbaka i statarhemmet jagas han av en gravid flicka. Är han fadern eller ej? Myndigheterna är överens med flickan och Lars Hård döms att betala underhåll. Han klarar inte betalningarna och hamnar på anstallt. Anstallten blir en fördjupning av hets och hunsning från arbetslivet. En dag rinner bägaren över och en plit får sona samhällets brott. Lars Hård flyr men blir fångad. Fängelse följer.

Under hela boken följer vi Lars Hårds funderingar om livet, saker med mening och saker utan mening. Människor och ordergivare. Klassskillnader, natur och filosofi. I statarhemmet, på arbetet, i fängelset. Än bok som får läsaren att tänka, ja ett mästerverk.

När boken kom ut 1935 så rasade i princip hela litteraturkritikerkåren mot den. Recensenterna angrep den våldsamt med uttryck som ”det tarvligaste som förekommit”, brutal realism med dragning åt det kriminella”, ”det vidrigaste som under de senaste åren sett dagen i vårt land”. Ett jävla bra betyg mao.

Ursprungligen gavs 'Lars Hård' ut som triologi bestående av böckerna Jag, Lars Hård (1935), Barmhärtighet (1936) och Tack för himlastegen [1936).

Triologins första del översattes till spanska av Jeremías Penayo och Aase Fridegård Penayo och gavs ut under titeln Yo Lars Hård 1986. Den översattes till finska redan av Elmer Diktonius och gavs ut 1943. Till engelska är den översatt av Robert E. Bjork under titlen I, Lars Hård.

Boken filmatiserades 1948.

Följs av Här är min hand och Lars Hård går vidare.

Författaren om boken "Att inte kritiken lyckades slå ihjäl boken om Lars Hård måste till en del bero på att de inte förstod den, den vände sig inte till folk av deras slag och samhällsgrupp. Jag skrev den för alla fattiga utstötta, arbetande bröder och systrar. Alla som växte upp i gränder och stugor bär fattiglukten med sig genom livet, och de ska känna att den här boken är ärligt menad. Och alla som slagits mot makten och myndigheterna i samhället - de ska alla känna igen sin situation och känna att de inte är ensamma, tänkte jag då jag skrev den. Med ett ord - historien om mig själv bev historien om många andra"