Encomiendas

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Encomienda2.gif
Encomiendas var spanjackernas system för lägga jorden och produktionen under sig i sina nya kolonier i Latinamerika och Filippinerna. De erövrade folken (indianer) blev vasaller till kronan och delades ut till förmyndare, encomenderos. Dessa var för det mesta conquistadorer och soldater som fick titeln i belöning för sina insatser, men även kyrkans folk och de gamla härskarklasserna fick vara med. Indianerna var skyldiga att betala skatt genom tvångsarbete, pengar eller varor till encomenderon som i sin tur var skyldig att ge undersåtarna sitt beskydd, hålla dem i upptukt och ge utbildning i kristendomen. Mot kronan så skulle encomenderon ställa upp med trupper och betala skatter. På pappret var indianerna fria medborgare men blev i praktiken mer som livegna eller levde under slavliknande förhållanden (det var bara kannibaler eller desertörer bland indianerna som kunde göras till slavar). De nya herrarna drev dem hårt med arbete på sina jordegendomar.

Systemet infördes först på alvar med att Nicolas de Ovando anlände till Hispaniola med en 2500 man stark expedition 1502. Colombus och hans polare hade mest röjt runt helt godtyckligt. De hade beskattat indianhövdingarna som i sin tur tog upp skatterna från sina undersåtar. Fanns med andra ord ingen direkt kontroll över indiansamhällena. Nu var det dags för ordnung unt reda. Området var nära en revolt efter spanjorernas hårda framfart med mord, rofferi och våldtäkter. Ovando kväste brutalt allt motsånd, styrde upp en ordentlig administration och införde Encomiendasytemet på bred front.[1]

Nedgång och fall

Systemet missbrukades gravt av många encomenderos som drev indianerna hejdlöst. Det tunga arbetet, fattigdomen och misshandeln ledde till att många flydde eller dog i de olika sjukdomar européerna drog med sig. För att inte arbetskraftsbrist skulle uppstå gick kronan in och försökte avskaffa de värsta övergreppen med skärpt lagstigning. Dessutom såg man att många encomenderos blev mäktiga och rika. De handlade självständigt och hotade kronans kontroll över kolonierna och dess rikedomar. På detta så hindrades de stora markägarna att få los tillräckligt med arbetskraft till sina produktivare Haciendor eftersom encomederos ofta kunde monopolisera arbetskraften.

Redan från mitten av 1500-talet börjar kronan försöka avveckla systemet och ersätta det med ett för sig fördelaktigare. Titlar dras in och inga nya ges ut. Olika tidsbegränsingar införs. Indianerna ställs istället i allt större utsträckning direkt under kronan. Från 1530-talet börjar den spanska adminstrationen i stor skala samla samman indianerna i större byar efter Eurpeisk modell. Varje by får en präst och en ansvarig hövding eller byråkrat som skall försörjas och dessa ska i sin tur ta upp skatt, försvara, bilda och fördela tvångsarbete efter kronans önskemål. Dessa nya samhällen kallas Reducciones. Fördelarna är många. Dels så frigör man en massa jord till de stora markägarna och dessutom frigörs arbetskraft till markägarnas plantage och gruvorna.

Jämte detta så inför man repartimiento (mita i Peru). Ett tvångsarbetessystem där indianerna efter ett rullande schema måste ställa upp på längre perioder av tvångsarbete på spanskägda jordbruk, gruvor, verkstäder eller offentliga byggen. Systemet skull ersätta encomiendan och bryta upp dess monopol på arbetskraften. De båda system existerade parallellt men det nya tog ständigt mark från det gamla. Framförallt i Vicekungadömet Nya Spaninen, dagens Mexico, så kom repartimiento snabbt att dominera. Men i Anderna levde det gamla systemet kvar ända in på 1700-talet eftersom de mäktiga encomenderos där gjorde hårt motstånd.[2]

Till skillnad från Spaniens besittningar så infördes inte samma system i Portugisernas Brasilien. Där fick de första portugisiska kolonisatörerna jord (sesmarias) och möjligheter att kräva arbetet av indianerna som bodde på denna. Men de ville för det mesta inte och flydde eller gjorde hellre uppror. Dessutom var befolkningstätheten låg jämfört med övriga kontinenten. Det hade till stor del att göra med att stammarna i Brasilien nästan bara var halvnomadiska och nomadiska. Folken i norra, västra och centrala Amerika var till största del fast boende och med vana av att lyda under ett statsmaskineri.

Encomiendassystemet har sina rötter i medeltiden och återerövringen av den iberiska halvön som förlorats till muslimerna på 700-talet. Där fick de ledande erövrarna rätten att beskatta de erövrade områdenas bönder av kronan. Skillnaden i encomiendasystemet var att där så ägde inte encomenderon jorden.

Källor och noter

  1. Carmen Bernard: Iberisk imperialism i antologin Kolonialismens svarta bok
  2. Ibid. Enligt statistiken så inbringade las encomiendas i vicekungadömet Peru 323 000 dukater vilket var mer än dubbelt så mycket som i Nya spaninen (150 000)