Emiliano Zapata

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
"Det är bättre att dö upprätt än att leva på knä"
Emiliano Zapata (1877-1919) var den mest färgstarka personligheten under mexikanska revolutionen 1910-1917, och zapatistarmén med sin helgjutna radikalism och kompromisslöshet uppvisar starka släktskap med machnovistarmén och Kronstadtmatroserna.

Mexiko hade 1910 genomlevt 40 års diktatur under Porfirio Diaz och godsägarnas ohämmade utplundring av bönderna. Starka krafter inom den nationella borgarklassen var 1910 i rörelse för att försöka förhindra att Diaz återvaldes i årets skenval. Francisco Madero var oppositionens ledare. Han sökte och fick bondemassornas stöd genom Pancho Villa i norr och Zapata i de södra delstaterna. Bondesonen Zapata var redan en ryktbar man. Tidigt hade han lett delegationer till Diaz för att protestera mot att godsägarna med våld slog under sig böndernas jord och han hade organiserat direkta aktioner i hemtrakten Morelos för att återta den erövrade jorden. Han hade redan kommit i kontakt med anarkisten Magóns tidning Regeneración och med andra intellektuella i Mexico City. Han levde ännu gömd undan myndigheterna och hyllades redan som folkhjälte.

Diaz såg sin ställning hotad och avlyste alla eventuella val. Madero tvingades i landsflykt varifrån han vädjade till folket om väpnat uppror i sin Plan de San Luis Potosí, som också utlovade att bönderna skulle få sin jord tillbaka. Villa och Zapata reste sig med i all hast hopdragna styrkor. Där bondearmén gick fram fördelades jorden till byarna. Inom några månader var den federala armén slagen. Madero drog in i Mexico City som hjälte och bildade en provisorisk regering. Men han visade sig snart vara en foglig marionett för de lager av borgarklassen som tidigare varit utestängda från den politiska makten och för utländskt kapital. Jordreformen måste ställas på framtiden, och Madero krävde också att bondearméerna skulle avrustas samtidigt som de gamla militära ledarna stannade kvar under den nya regimen.

I detta läge tvingades Zapata ta till vapen igen, nu mot sina forna allierade, och han inpräntar i bönderna att de aldrig skall lita på några politiker: "Det spelar ingen roll vem som är president; ni måste ändå alltid försvara er jord och er frihet - Tierra y Libertad - med vapen i hand". Det var också då som Zapata publicerade sin berömda Plan de Ayala, som angav bondeupprorets innebörd. Madero mördades av den gamle militaristen Huerta, som ledde kampen mot Zapata. 1914 stod återigen Zapata och Villa som segrare och drog in i Mexico City. Men ingen av dem kunde stå ut med att bli president och de återvände var och en till sitt. Scenen låg öppen för nya sprattelgubbar. Carranza tog makten och 1917 inskrevs jordreformen, som som den hade skisserats i Plan de Ayala, i Mexikos författning. Men på det verkliga livets nivå fortsatte böndernas kamp. Zapatista-armén trängdes emellertid allt hårdare och i april 1919 lurades Zapata i en fäll och mördades. Därmed avstannade den väpnade kampen. Men hans budskap har gått till eftervärlden: "Det är bättre att dö upprätt än att leva på knä".


Saxat från http://www.skarv.se/AiK/15AiK.html