Ekelöf, Maja: Rapport från en skurhink
Maja´s debut och tillika vinnare i Rabén & Sjögrens romantävling år 1970. Hon skickade helt enkelt in sina dagboksanteckningar till tävlingen och fick dem utgivna i bokformat. Boken fick en massa uppmärksamhet och gavs ut i sex upplagor bara under första utgivningsåret. Boken utgörs av dagboksanteckningar från slutet av 60-talet. Maja är flerbarnsmoder och lågavlönad städerska. Hela tillvaron är en kamp för att få ekonomin att gå ihop. Vardagens mångfald och fattigdom framträder i detalj. Maja har också tankar om världsläget. Om vätebomben, mördandet i Vietnam, student och arbetar upproren mm. Händelser som direkt påverkar henne i sin vardag. Den konstanta ångesten över att jorden snart kan sprängas bort av krigshetsarna med deras jätte arsenal av vätebomber. Sorgen och hatet mot det amerikanska mördandet i Vietnam. Hon känner sammhörighet med alla dessa öden som blixtrar förbi i rapporteringen. Hon delar deras misär.
Det känns som om man kommer Maja väldigt nära under läsningens gång. Majas bekymmer blir mina. Hennes ångest och glädje blir så påtaglig. Stilen är korthuggen och lämnar en hel del åt fantasin precis så som dagböcker oftast gör. Det framstår hur beläst hon är. Hon berättar att det är böckerna som håller henne flytande. Allt slit och plåga går att uthärda bara det finns en ny bok att hugga in i. Hennes sympatier för Mao, Castro och Ho Che Min som skymtar fram på något ställe blir inte något särskilt konstigt. De är hennes symboler för ett uppror mot slitet och slaveriet.
Majas liv präglas dock av en enorm passivitet, naivitet och offermentalitet. Hon har en tro på systemet och biter för det mesta bara ihop. Knyter näven i fickan och väntar. Boken och Maja som människa har blivigt exotiserad av vänster och akademiker. De har lyft den till skyarna för att den framställer ett offer. Ett offer de kan ta utgång ifrån i sina projekt. En stackars förtryckt sate som måste hjälpas och räddas.
