Didrik Stigman

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

Didrik Stigman är det smeknamn Albert Jensen tog sig när han behövde hålla sig undan rättvisans långa arm. Finns flera mer eller mindre äventyrliga anekdoter där Albert Jensen lurar sina förföljare medels namnbyte. Man får tänka på att det vid denna tid varken fanns radio eller TV. Vart klart lättare att hålla sig undan med hjälp liknande av trix då.

Jagad vid norska gränsen

Under unionskrisen 1905 och den pågående mobiliseringen så reste Albert från plats till plats vid gränsen och uppmanada de svenska soldaterna att inte skjuta på sina norska kamrater. I Bohuslän hadde han polisen i hälarna. Han var redan dömd till fängelse för ett av sina tal men ville inte låta sig buras in innan han gjort sitt yttersta för att förhindra ett krigsutbrott. Någonstans under vägen bytte han namn och började kalla sig just Didrik Stigman. Han for med hästskjuts från plats till plats, där ungsocialisterna ordnat möten, ofta med överhängande fara för arrestering.

Han satt och åt på ett pensionat,då en annan man bad om att få sitta vid samma bord. Presentation: "Didrik Stigman - Hans Johansson." Denne berättar: "Jag är ute i polisärende och söker en redaktör som heter Albert Jensen och som är dömd för att han förstör disciplinen bland soldaterna. Rena fosterlandsförädaren! Vi var honom på spåren ett tag, men plötsligt är han som uppslukad av jorden. Har ni sett eller hört om honom på någon plats, ni som åker så här?"

Jensen: "Jovisst. Han blev begravd häromdagen. Det var en riktig kanalje. Han rökte upp mina ciggarrer och använde mina skor och roffade från mig allt han kunde komma över..."

Polisen föreslog att eftersom de skulle åka åt samma håll kunde de måhända dela skjutsen så det vlev billigare. Överenskommet. Vid nästa föreläsningsplats kom kamraterna för att ta emot honom. "Albert Jensen!" utbrast de. "Vi trodde.."

Jensen: "Han blev begravd häromdagen så jag kommer istället. Jag heter Didrik Stigman, ni får hålla till godo."

Kamraterna förstod. Det fanns en tränad underjordisk rörelse även den gången.[1]

Noter

  1. Ottesen-Jensen, Elise: Och livet skrev, 1965, s 88-89. Med vissa förändringar för att passa formen.