Arvid Rundberg

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Rudberg-arvid2.gif

Arvid Rundberg, född 30 augusti 1932 på Wäddö (Östermalm) i Stockholms län, känd för sin serie böcker "En arbetares memoarer", vilka han skrev baserade på egna intervjuer med arbetare i olika länder. Fadern var pianist och operasångare, senare musikkritiker och sångpedagog. Rundberg bröt tidigt med sin borgerliga uppväxtmiljö och gick till sjöss vid 15 års ålder. Där träffade han en massa radikala sjömän som puttade honom i socialistisk riktning. Uppväxten och uppbrottet blev grunden till de två självbiografiska romanerna Barnsonaten och Resa till new orleans. Han blev senare journalist, författare och partikommunist. 1969 reste han och Jean Hermanson runt i Sverige och fotograferade byggnadsarbetare och dokumenterade deras arbete och liv. Det blev en fotobok, Byggnadsarbetare. Han skrev också filmmanus och medverkade med roller i ett par filmer. Han var medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK.

Rundberg har varit aktiv i Förbundet Sverige-Sovjetunionen och styrelseledamot i den Sovjetvänliga Svenska Fredskommittén. Efter Sovjets invasion av Afghanistan hävdade han att:

"ett entydigt fördömande av Sovjetunionens 'invasion' (är) att backa upp den av USA dirigerade kontrarevolutionen, att bortse från faktiska ekonomiska och sociala förhållanden i Afghanistan, att vända det afghanska folkets befrielsekamp ryggen."

Efter ett besök i Afghanistan påstod han att gerillan bara består av "cirka 2000 ligor av terrorister" som mördar skolbarn, läkare och mullor.

"Det är bara när det är fråga om någon större gränsövergång som Sovjet hjälper till."

Han åkte på stryk av Cornelis Vreeswijk (hero) på restaurang Latona och blev ledsen i ögat, så han polisanmälde och krävde 5000 kr i skadestånd från vissångaren (som fick pröjsa och göra några månader på vatten och bröd 1975).

– Ja han fick sina pengar. Fast jag känner den där salongsbolsjeviksskojaren ganska väl. När han blir packad så sätter han sig ner och lirar Wagner. Mer än så behöver jag väl inte säga om Arvid Rundberg muttrade en förbannad Cornelis Vreeswijk i en intervju med Jan Guilou.

Några böcker

Källa