1942-46 - Andra Världskrigets strejkrörelse i USA

Andra Världskriget och arbetsnedläggelser i USA

När USA gick in i Andra Världskriget den 19 september 1942 lovade både CIO och AFL arbetsfred och ordning och reda på arbetsmarknaden. CIO:s ordförande Philip Murray gick ut i radio och uppmanade arbetarna att ”Arbeta! Arbeta! Arbeta! Producera! Producera! Producera!”. Fackföreningsmilitanter från kommunistpartiet hade order från Moskva att underlätta produktionen och vände kappan efter vinden – här ska inte längre strejkas. Medlingsinstitut, War Labor Board, ska avgöra tvister, löner ska frysas, tempot ökas och kriget vinnas…

De officiella, fackföreningsledda, strejkerna uteblev nästintill fullständigt. Arbetare svarade med korta vilda strejker, organiserade utanför och mot fackföreningarna. Strejkerna var uppror mot arbetsköparen, facket och staten. Under sommaren 1942 började denna typ av strejker öka kraftigt. Under 1944, sista helåret för världskriget, utkämpades fler strejker än någonsin tidigare i USA:s historia. De kunde handla om att köra över War Labor Board i slag för högre lön men ofta var det strider om tempo, kontroll och värdighet, eller försvar av avskedade arbetskamrater.

Under de 44 månader från Japans anfall på Pearl Harbor till krigsslutet registrerades 14 471 strejker som involverade 6 774 000 arbetare. Mer än någon annan period i amerikanska historien. 1944 strejkade till exempel 369 000 stål- och järnarbetare, 389 000 bilarbetare, 363 000 transportmaterialarbetare, 278 000 gruvarbetare. Ofta var strejkerna framgångsrika, man förbättrade arbetsvillkoren och ökade kontrollen över sin situation på jobbet. Företagets disciplin minskade. Upprepade gånger gjorde arbetare annat än att arbeta på arbetet. På sina håll stojade man, lekte, anordnade spel och middagar. En undersökning från bilindustrin beklagar sig över produktivitetsminskningar på 20-50%.

Efter kriget följde nya strejkrekord. Många arbetare hade praktiska erfarenheter sen strejkerna under krigsåren, fackföreningarna var tvingade att agera för att behålla medlemmar och samtidigt med en ökad inflation som sänkte löner och en arbetsköparoffensiv för ökade profit. Nästan 3 miljoner arbetare deltog i strejker påbörjade 1946. Staten ingrep, hotade med inkallelse, tog tillfälligt kontrollen över industrier och medgav eftergifter.

Läs mer: Jeremy Brecher: Strike!, South End Press Classics, 1997.